soccker

Inleder detta inlägg med att jag inte är så ledsen över att det är en ny vecka, och heller inte över att jag inte uppdaterade något igår. Hade faktiskt en skitbra anledning till det.
JAG HAR ETT LIV!

Näärå, men jo det har jag!
Hade bestämt med Jens och Phille att jag skulle bjussa på fika efter skolan igår. Slutade tidigt och skyndade mig hem för att plocka undan massa skit och så vidare.
Vid tretiden sms:ade Jens att han nyss plockat upp Phille, men, två minuter senare plingar det på dörren, + några bankningar, så jag tänkte, nähe himla myttare. Tog det bara två minuter ifrån stan?

Öppnar dörren, säger he-heee?! WTF. Så står det en kille där, som säger "Jens & Phille kunde inte komma :) "
(Jag är i chock, säger ingenting, står och gapar med händerna för munnen och kan inte förstå situationen riktigt)
Men jag går fram och kramar han och frågar vad han gör här?
Det var ingen mindre än självaste Viktor!
Har nog aldrig blivit så överraskad som då. Överlyckligtjej_93. Min bästaste romantiker.
Så igår hade jag såklart fullt upp med att ta vara på tiden han är hemma. Plockade blåbär från våra buskar och gjorde en blåbärspaj, såg på film & tände ljus osv. Behövdes verkligen.

Imorse vaknade jag av ett sms där det stod att det var vår gamla lärare som dött igår på Thorén business school. Vi hade han i två ämnen förra året, fick VG i båda och det tackar jag för. Nåväl, blev en ny chock - Dock ingen positiv sådan. Så jävla hemskt. Tänker på hans anhöriga hela tiden, livet är så himla orättvist. :(
Det känns som att det har hänt jättemycket hemskt på bara två veckor. Kan det sluta nu? Vad är det för fel liksom... Jag är glad att jag är vid liv iallafall. Ska ta vara på varenda sekund hädanefter, och vara rädd om alla mina anhöriga & alla andra. Gör de du med.

Nu ska jag fortsätta vänta på maten, kolla när bussarna går till M-hooden. Ska njuta varenda sekund. På torsdag åker han igen.


Bjuder på en bra låt.