En slagen hjälte.
Söndag söndag söndag. Dagen som får all skit. Det vill säga, dagen som man helst av allt bara sover igenom. I vissa fall.
Efter att ha jobbat två dagar i rad, med rätt (om jag får säga det själv) krävande arbetsuppgifter, även om dom är rätt simpla, så är jag förkyld och därför helt slut. Dock gick det ju bra att jobba, och emellanåt så var det ju kul, men igår var jag så hängig så då blev det för mycket gnäll från min sida, och vissa andras, därav mitt.
Men, jag tyckte att alla jobbade superbra!
Så efter en helg med massa skrikande äldre kvinnor och män, (mest kvinnor, why?) orörda mingeltallrikar-uppätna mingeltallrikar, orörda ölflaskor och vinglas-uppdruckna ölflaskor och vinglas, massa kladd av människors rester och skratt vid mindre misstag vid bärande av disk så är jag en väldigt nöjd 17 åring och ska efter att ha myst/sovit med Viktor (vi var två slagna hjältar båda två) hela dagen lång mysa ensam fast med mamma och Tim framför tv:n med en film.
På tal om ingenting så tycker jag väldigt synd om de stackars gräsplättar som fanns runtom i området där jag jobbade. Jag hällde ut hur mycket alkohol som helst på dom, alldeles alldeles för mycket.
Jag har därför kommit i underfund med att även fast människor blir äldre så verkar de inte ha mer hjärnceller än fiskmåsar ibland. Jag menar, hur tänker man ifall man går fram till baren och köper en öl för kanske 40-50 kronor (har ingen aning hur mycket de kostade), för att sedan ställa den på ett bord, och gå därifrån? Eller kanske dricka en mun ur ett litet (det var väl normalstort, men ändå litet) glas vin, och sedan skita i det?
Man kan ju hoppas att det var gratis för dom eftersom det var i VIPtältet jag jobbade, men det känns ju inte så realistiskt att dom bjöd på hur mycket som helst.
Nog om mina funderingar, eller slutsatser, ni får kalla de vad ni vill. Nu ska jag försöka bli frisk under kvällen/natten/morgondagen, för imorgonkväll vill jag också följa med på kalas.
Kommentarer
Trackback