Do not take me for granted.
Jag vet inte hur längesedan det var som jag lyssnade på lugn musik en hel kväll, men jag kan säga en sak. Det var riktigt skönt. Poesi, fina texter, talande texter. You name it. (Ett tips: Joshua Radin)
Idag har jag haft en sån där dag som man helst av allt bara skjuter, raderar eller rent av förtränger. Livet är fan inte lätt när man fylls av hormoner 1 gång i månaden. Då kan allt bara få dö. Varför gud, varför?
Ibland kan man undra hur livet lades upp. Jag menar, om livet skulle vara uppbyggt av htmlkoder som en blogg, hur jobbigt skulle det inte vara att ändra någons liv då? Om en htmlkod är en av 1029495874586, stackars den som får ta hand om skiten då!
Varför får man svårt att andas när man är ledsen?
Varför är killar och tjejer så himla olika?
Varför är världen så himla kränkande ibland?
Varför tar folk en förgivet?
Visst får man ha dåliga dagar?
Visst ska man accepteras för den man är?
Visst ska man vara rättvis med människor?
Visst ska man respektera människor?
Funderingarna tar ju aldrig slut när man väl sätter igång.
Notera de fyra sista meningarna. - Det är iallafall så jag har uppfostrats. Eller snarare, det är det jag har lärt mig? Det kanske bara är jag som har gjort det..?
Nej, nu ska jag sova i min underbara säng för imorgon ska jag vara på topp igen! Wish me luck.
Kommentarer
Trackback