Ibland tycker jag synd om er som måste förstå och acceptera mig för den jag är.
(Men snälla, sluta inte med det.)
Alltså vad är det för fel... Sitter här och är sur över att typ den enda kommunikationen jag har med Viktor just nu är att vi puffar varandra på facebook? Blir seriöst frustrerad. Vill att han ska komma hem nu.
Saken är den, att jag får dåligt samvete samtidigt eftersom att stackarn tydligen (vet ju inte helt säkert eftersom vi inte praaaaaaatar) ligger i magsjuka och ...... ja ni vet. Så samtidigt som jag är sur för att han "aldrig" hör av sig (god bless facebook och puffapplikationen) så får jag dåligt samvete och tycker synd om han. AAAAAW.
Får f*n damp när jag tänker på mig själv ibland. Viktor har nog rätt, jag har nog lite damp i kroppen. Men frågan är, hur får man ut/bort den då?
Har nyss gjort dagens goda gärning tror jag, jag gjorde en liten header åt Anna N. Så nu sitter hon förmodligen och trixar med att försöka få in den på bloggen :)
Näe, jag ska dampa vidare nu och äta nåt gott. Sedan ska jag ta tjuren i hornen och rida lite. Eller se på One tree hill. Har inget att rida på....
' Man ser ju iallafall att det är jag.
Förlåt Viktor :))
