soccker

Jag som aldrig har varit stum, har nu tappat mina ord.
De sitter liksom fast i mitt huvud.
Eller, det är mer som att de har fastnat längst ut i fingerspetsarna,
men de kan inte möta tangentbordets knappar.

Jag kan försöka sammanfatta mina känslor just nu, men det är så mycket mer än de.
Och detta är bara för stunden.

-

Jag hatar att vara ensam. Jag hatar att jag är rädd för att bli sårad.
Jag hatar att jag blir påverkad av saker jag inte vill bli påverkad av.
Jag hatar det faktum att jag sitter här just nu.