soccker

Alltså jag klarar inte av att vara ensam för nu när jag insett hur lycklig jag är varje sekund med min pojke. Det gör ont ju, vad är det här?
Försöker att inte tänka, men när jag försöker så tänker jag ju på det som är jobbigt, eller kommer att bli, och då blir det sådär svårt att andas igen och ögonen blir typ tårfylld, våta och suddiga att se med. Sådär "töntigt", jag ska inte vara sån här. Kan jag sluta nu?

Det bästa vore ifall jag skulle försöka krypa ner i min tomma, kalla säng nu. Jag är jättetrött, men det känns inte alls lockande.
Imorgon väntar en dag med massa städning, packande och så vidare. Längtar faktiskt lite till att komma hem, men jag lär väl ändra mig fort när dom börjar tjata om att jag ska städa osv. där också. Hiihii, men sånt är livet.


Älskar den här fina låten. Videon är också sjukt fin!



Bruno Mars - Just the way you are (youtubeklipp)


Signar ut nu. Godnatt

PS. Ska fanimig muta, tvinga eller kanske bara övertala Viktor om att han ska börja blogga igen, annars får han inte åka. (Hör du det?) DS.